Rando är förkortning för randonnée, som betyder vandring. Sånt måste man bara syssla med här eftersom landskapen är så fantastiska. Som jag tidigare nämnde finns det tre stora bergscirklar på la Réunion: Salazie, Mafate och Cilaos. Alla är väldigt olika.
Mafate är den "vildaste" av de tre cirklarna och den enda som inte är tillgänglig med bil. Den brukar beskrivas som ett paradis för vandrare, eftersom det finns åtskilliga vandringsleder på olika nivåer.
Tillsammans med min handledare på tidningen gjorde vi en vandring från le Col des Boeufs till byn la Nouvelle. Handledaren kallade rutten för "l'autoroute des randonneurs" - vandrarnas motorväg - eftersom den är väldigt populär.
Dess popularitet beror på att den är relativt lätt, bara tar 4 ½ h, och man ser mycket av Mafate samtidigt. När vi vandrade var det tyvärr både molnigt och dimmigt, så vi såg inte så mycket man kan se.
Byn man vandrar till (skymtas i bakgrunden på bilden ovan) ligger alltså helt isolerad mellan bergen. Det finns ingen väg som går dit. Det enda sättet att ta sej dit är till fots - en promenad upp och ner och upp och ner på minst 2 timmar.
... man kan också åka helikopter.Helikoptrarna trafikerar flitigt mellan byarna i bergen och de transporterar både varor och människor. När vi kommit fram till byn och satt och åt lunch på en gräsplätt körde samma helikopter förbi oss minst 7 gånger. Den släppte sedan av oljetunnor och andra förnödenheter till byborna. Efter några minuter kom en bybo skuffande på en skottkärra med en ny tvättmaskin i. Den hade helikoptern alltså tagit dit.
Det faktum att byarna i bergen är så isolerade för ju inte bara med sej lugn och ro för invånarna, utan också lite problem. Vad gör man med allt avfall som turisterna orsakar? Här var flaskorna samlade i stora säckar lite utanför byn och tanken var väl att någon helikopter skulle hämta den någon gång.När vi var färdiga och kom upp till plattformen vi börjat från igen mötte vi tre bilar fullastade med matvaror. Det var byborna som handlat. En del av varorna lastade de in i en container bredvid parkeringen, andra satte de i stora ryggsäckar. Sen låste de containrarna, slängde ryggsäckarna på ryggen och satte av nerför berget med en väldig fart. En stund senare svävade helikoptern förbi oss, säkert för att hämta containrarna. Själva fortsatte vi till vår bil på parkeringen, för att ta oss tillbaka till civilisationen och våra liv där.
Vilka annorlunda liv vi har, tänkte jag, som har svårt att planera vad jag ska äta längre än 2 dagar framåt. De här byborna har verkligen ingen möjlighet till sista-minuten handlande i Siwan 5 minuter före den stänger.
