Jag vågar nästa sätta min högra hand i pant på att den stora majoriteten av er läsare inte hade en aning om att la Réunion fanns före ni hörde om min resa dit. Det är okej, ni är i gott sällskap.
La Réunion har faktiskt inte varit känd i Europa före 1500-talet, trots att ön hittas på arabiska kartor från så tidigt som 1100-talet.
Det ovanliga med ön är att dess första invånare var européer. Numera är la Réunion en riktig smältdegel av olika ursprung och kulturer. Invånarna har sina rötter i Europa, Afrika, Madagaskar, Indien, Vietnam, Malaysia etc. De första bofasta var ända fransmän, och de kom till ön så sent som 1665.
Det hela började i början av 1500-talet, då några portugisiska sjömän slog ankar här på väg till Indien. Under nästan 150 år efter det fortsatte ön vara obebodd. Intresset för den var överlag inte stort, även om ön användes som mellanhamn för både portugisiska, holländska, engelska och franska handelsreseskepp till Indien. Grannön Mauritius var mycket intressantare eftersom det var mycket lättare för skeppen att ta iland där.
Det dröjde därför ända till 1638 före en fransk sjöfarare bestämde sej för att förklara ön tillhörig den franska kungen. Under en tid skickade man de som motsatte sej det franska styret i Madagaskar till la Réunion. När det visade sej att de förvisade malgacherna inte led någon nöd på ön blev man mer intresserad av att befolka den.
För att vinna andra europeiska länder i kampen om handeln skapade Frankrike det Franska ostindiska kompaniet 1664. Det var genom det Ostindiska kompaniet som la Réunion började utvecklas och utnyttjas genom olika odlingar. 1665 kom de första skeppen med personer som skulle bosätta sej på ön, och skeppen fortsatte komma i en strid ström under några hundra år. Redan 1690 hade ön ca 200 invånare, vilka bestod av bl.a. fransmän, italienare spanjorer, portugiser, engelsmän, holländare, indier och malgacher (slavar).
Slaveri var nämligen något som förekom på ön ända sedan den tidiga koloniseringen i början av 1660-talet. Eftersom slaveri inte var lagligt, hänvisade man till slavarna som "domestiques", "serveurs" eller "Noirs". De togs framförallt från Madagaskar och Östafrika, men också från Indien. Slavarna här arbetade, som i så många andra europeiska kolonier, på plantage med olika odlingar. Det var frågan om allt från kaffe, bomull, tobak och indigo till vanilj, sockerrör, kanel och peppar. Officiellt avskaffades slaveriet strax efter den franska revolutionen 1789, men i praktiken slutade det inte före 1848, samma år som ön fick sitt nuvarande namn, la Réunion.
1946 blev ön ett franskt utomeuropeiskt departement (departement d'outre mer), liksom Frankrikes andra återstående kolonier (Réunion, Guadeloupe, Martinique och Franska Guyana). Det betyder att la Réunion har varit medlem i EU längre än Finland, ända sedan 1957. Tillsammans med Kanarieöarna, Madeira, Azorerna och Frankrikes andra utomeuropeiska departementen har ön status som yttersta randområde inom EU.
Bonusfråga: Man känner till åtminstone 6 olika namn som använts för la Réunion. Vilka är de? Genom att svara (rätt) på åtminstone ett namn vinner du ära och berömmelse och kanske ett vykort på posten om du är snäll. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar