En härlig morgon

Genève förbereder sej som bäst för ”Fête de Genève”, en festival över hela staden som firas i månadsskiftet juli-augusti och kulminerar i stora fyrverkerier den 7.8. Det är härligt. Även om själv festivalen inte börjat ännu finns det en massa kulturevenemang att gå på och detta helt gratis.

Förra tisdagen började vi dagen på ett alldeles underbart sätt: med en lugn jazzkonsert i gryningen vid vattnet. Tänk er ett tremannaband med saxofon, bas, gitarr och trummor som spelar perfekt loungemusik. De stod med ryggarna åt vattnet, och ju längre konserten pågick desto högre steg den orangea solen upp bakom kullarna. Otroligt vackert! Efteråt åt vi frukost ute och sen traskade jag långsamt iväg mot jobbet... vilken perfekt morgon!

Smittad av friluftssjukan

Schweiz är känt för sin fantastiska natur och närheten till bergen. Det här är också en sak som märks väldigt bra i gatubilden. Enligt pålitliga källor är stan alldeles tyst och tom under vinterhelger, för alla är ute och åker skidor. Nu, under sommaren, är det väldigt vanligt att man träffar folk med vandringskängor, stavar och ryggsäckar på ryggarna i spårvagnen – alla redo att ta sej an något av de närliggande bergen eller någon av de åtskilliga vandringsleder som finns.

Även jag har smittats av denna plötsliga längtan efter att kämpa mot rullande småstenar i ett försök att komma närmare molnen. För två helger sedan besökte B och jag glaciären Les Diablerets och igår åkte vi till Jurabergen för att vandra lite. Vandringen upp till och ner från Jurabergens näst högst topp le Reculet (1717 m) tog omkring 4 ½ timme. Jag misstänker att vi hade lite väl högt tempo på, för enligt vandringslederna skulle det ta 7 timmar... Vi hann i alla fall med bussen, vilket också var tanken med att spurta uppför de branta slätterna.

Skönt var det, men ack, så tungt. Vissa delar var brantare än andra, och åtminstone jag måste ibland hålla i mej i närliggande klippor för att hållas uppe. Härligast var det när vi kom upp ovanför trädgränsen, och stötte på en massa schweiziska kor som gick på bete. Koskällorna klingade i den tilltagande vinden och vi bara väntade på att familjen von Trapp skulle komma framspringande över ängen. Vi träffade också en amerikan som pekade ut några bergsgetter för oss. Det var så idylliskt som det bara kan bli. Och vyn... förutom att se hela landskapet runt Genève stack även Mont Blanc upp bakom molnen!

För första gången sedan stölden kände jag att det skulle ha varit roligt att ha en kamera med för att kunna visa vad vi såg. Även om bergen alltid är finare i verkligheten är det ändå lättare att föreställa sig lite av skönheten med hjälp av bilder än genom att bara läsa min text.

Du vet att du bott för länge med Reetta...

... när du på väg till kontoret kommer på dej själv med att brista ut i

"Sua tarvitse-e-e-e-e-een
Sydänystäväksi aikuisen naisen
Kaiken me jaamme
Toisiamme tukekaamme
Aikuinen nainen ..."

och med inlevelse dansa över övergångsstället.

Familjeresa

Förra veckan hade jag furstligt besök av mamma, pappa och minisystern. Medan jag satt o skrev rapporter för brinnkära livet roade de sej med att lata sej på stadens badstrand och gå runt i affärer. En kväll stirrade vi oss snurriga på det fantastiska sushi-tåget så körde runt i en restaurang, och 11-åringen konstarade att sushi är riktigt gott.

Jag var ledig på fredagen, och projektet då var att ratta ner vår hyrbil till pappas kusin, som bor på den franska rivieran. Rutten var Genève-Mont Blanc-Genova-Lorgues-Avignon-Annecy-Genève.

Bergen var fantastiskt fina! Den globala uppvärmningen var tydligare än nånsin när vi efter lite klättring såg en glaciär som på 30 år krymt flera tiotals, om inte hundratals-, meter.

Genova var min idé, och den dummaste hittills. Hade hört att Torino inte förtjänar ett besök, men att Genova är en trevlig hamnstad. Icke sa Nicke. Tänk er en grå och smutsig industristad, vars vy över havet skyms av alla rostiga lyftkranar som behövs för att lasta fartyg med sopcontainrar. Tänk er sen italienskt trafikkaos, där köerna aldrig tar slut och bilarna blir omkörda av en snigelfamilj ute på söndagspromenad. Tänk det, och multiplicera det med 5 så får du Genova! Åk. aldrig. dit.

Sent omsider kom vi fram till pappas kusin, som bor i en liten trevlig by på landet. På lördag latade vi oss mest vid poolen. Jag fick fräscha upp mina simlärarkunskaper och försöka lära minisyster och mamma att dyka. Tycker de klarade det riktigt bra till slut. Vi körde en snabbrunda ner till Medelhavet och St Rafael och Freyjus. Perfekt ställe för en solsemester säger jag bara!

Söndag var hemfärdsdag och om möjligt ännu hetare än de föregående dagarna (termometern visade 36 och 37 grader hela tiden). Vi stannade i Avignon för att titta på det tidigare påvedömets slott. Visste ni att den franska kungen Philippe IV flyttade påvedömet Avignon under 1300-talet? Det var först i slutet av 1370-talet som det flyttades tillbaka till Rom. I Avignon var det dessutom teaterfestival på gång, så under lunchen blev vi flera gånger inbjudna till olika föreställningar. Språkbarriären gjorde iaf att vi satte oss i bilen och körde till Annecy för att bada istället.

Helgen var riktigt lyckad och jag tycker vi hann se en massa olika saker. Det var också jätteroligt med besök! Trots det njöt jag något oerhört av att få komma på jobb på måndag och sitta i ett luftkonditionerat rum och inte behöva vara ute i solen. Den finska värmegränsen om 25 grader stämmer alltför bra in på mej.

Färdiglevererad frukost!

Det finns fyra sätt jag brukar vakna på om morgnarna.

Det första är av att solstrålarna värmer.
Det andra är av att klockan ringer.
Det tredje är av Reetta.
Och det fjärde är av de kuttrande duvorna som bestämt sej för att ockupera vår balkong.

Egentligen föredrar jag inget av sätten framom de andra. Att halvsovande komma ut på balkongen för att hämta torr tvätt och upptäcka att det finns både franskisar och bröd där är i alla fall en höjdare. Vilka trevliga duvor som hämtar frukost till oss!*



* ironi