fredag 16 mars 2012

Kulturkrockar

Charmen med att vara i ett annat land ligger i att uppleva sådant man inte gör hemma. Det innebär inte bara att se annorlunda städer och landskap, utan också att träffa människor. Även om man kan tycka att finländare och fransmän har flera saker gemensamt som européer, finns det vissa tillfällen när våra beteenden är olika.

Ta till exempel lunchdiskussioner. Häromdagen var jag i la cour d'assises, andrainstansdomstolen, och följde med en mordrättegång. På lunchen med 4 journalister sitter vi och diskuterar fallet, den anklagades trovärdighet etc. Och så, mitt ur tomma intet är det en ung, kvinnlig journalist (född 1990!) som säger att det får henne att tänka på André Gides roman l'Etranger. Voilà, diskussionen flyter smidigt över till franska klassiska litteraturverk och filosofi i allmänhet. Journalisterna slänger ur sej namn och titlar, och återknyter dem till fallet och är givetvis av olika åsikt om huruvida en viss bok återspeglar rättegången vi följer med. Själv sitter jag och sippar på mitt vatten. Hjärnan går på högvarv och jag försöker febrilt framkalla minnet av något jag lärt mej under litteraturkursen i franska med Svante. Namnen känner jag ju igen, men att minnas vad en viss författare skrivit, återknyta det till rättegången vi följer med och sedan inflika något nytt till diskussionen blir för komplicerat. Får en snilleblixt och kommer på att Processen av Kafka (som ju inte ens är fransk) handlar om en rättegång. Efter 2 sekunder inser jag ändå att den inte alls passar in i diskussionen och väljer att inte öppna munnen. Fortsätter sippa vatten, tittar på de andra, nickar och ler. Hoppas på att jag är ursäktad, jag är ju ändå utlänning. Funderar över när jag sist haft en lunchdiskussion där vi diskuterat en filosofisk eller litteraturvetenskaplig dimension av ett ämne med mina finska vänner...

Diskussioner överlag går till på ett lite annorlunda sätt också. Det är egentligen ingen diskussion om inte minst 2 personer pratar i munnen på varandra. Väntar du på din muntur får du vänta länge: här gäller det att avbryta och inflika sin åsikt så fort man har något att säga. Egentligen behöver du inte ens ha något att säga, du kan öppna munnen och prata ändå. Diskussionen på redaktionsmötena på tidningen kan ibland bli vad vi i finska mått skulle kalla hetsig. På en sida av rummet pratar chefredaktören, i andra ändan av bordet sitter en av journalisterna och argumenterar emot. Så blandar sej en tredje, fjärde och femte person in. Mina ögon går till höger, vänster, rakt fram, vänster, upp, höger i ett desperat försök att hänga med och förstå diskussionen. I något skede försöker högra ögat fokusera på vad en person till vänster säger, men vänstra ögat rullar runt rummet som en flipperboll som fått spader. Jag kommer att bli skelögd om det fortsätter så här.

Att hälsa på folk är en annan sak som jag tänker på tok för mycket på. Hur ska man egentligen göra med kindpussarna? Två stycken, vänster, sen höger - check. Men, sen då? Vem ska, får eller borde man kindpussa som praktikant? Vissa fransmän hälsar bara på sina närmaste kollegor med kindpussar, andra hälsar på hela kontoret, oberoende om de ens vet vad man heter eller gör där. Jag har valt den gyllene medelvägen och hälsar på de som någon gång kindpussat mig med kindpussar. Ibland tar min finska mentalitet över och jag sniker in på kontoret och sätter mej efter att endast ha sagt ett högt bonjour till de jag passerat.

Trots att de kulturkrockar jag upplevt är relativt få och har en relativt liten betydelse tycker jag det är väldigt intressant att se hur jag reagerar. Som sagt var, det är ju däri charmen med att vara utomlands ligger. Hur mycket av mina reaktioner består av osäkerhet gällande språket och hur mycket handlar egentligen om att det är en ovan situation?


2 kommentarer:

  1. Bra skriven! Alltså jag har själv märkt det där att speciellt folk från Frankrike och Schweiz, alltså unga studerande, är så kultiverade att det ibland är svårt att hålla med dig i diskussionen. Lunchpauser kan ta flera timmar bara för att de analyserar så mycket. Tänk hur lätt det är för dem att skriva en 5 sidors rapport! Och jag funderar vad ska skriva om. Det är ju så här. Punkt.

    Lycka till med diskussioner och kindpussar. Du rockar ju ändå :)

    SvaraRadera
  2. De har nog helt klart en annan utgångspunkt när det gäller djupare analyser! Jag blir alltid lika imponerad. Tack för de uppmuntrande orden! Det ordnar sej nog, även om jag inte hänger med i alla filosofiska diskussioner.. :)

    SvaraRadera