La Réunion, je te quitte...

2 manader och 3 veckor. Sa snabbt tiden gar! I kvall satter jag mej pa flyget och ett dygn senare borde jag vara i Abo igen.

Ser jattemycket fram emot att traffa alla igen. Helgens festligheter i och med BDs jubileum kommer att bli super!

Samtidigt kanns det lite trakigt att lamna Ön. Jag skulle behova en manad till for att hinna se och uppleva lite mer. En manad till for att lara kanna de manniskor jag traffat lite battre.

En annan gang kanske, en annan gang...

Redo för Madagaskar

Matsmältningsproblem, huvudvärk, diarré, hudutslag, synproblem, håravfall... Det här är vanliga biverkningar av den malariamedicin jag började äta i morse.

Nu blir det bloggpaus i minst tio dagar, för i morgon bär det av till Madagaskar. Jag kommer tillbaka till la Réunion den 8 maj och fortsätter ganska snabbt efter det resan till Muminlandet.

Kommer med en rapport över alla biverkningar av malariamedicinen i maj.

                                                               Hej då bloggen!

11 m2

Nu har jag bara tre nätter kvar i mitt rum på universitetscampuset. Vad snabbt tiden gått!

Hade min sista praktikdag i går. I går var också första gången jag fick besök av Kackerlackan i mitt rum. Några ödlor har jag haft redan tidigare, men inga kackerlackor. Ser det som ett tecken på att det börjat vara dags att packa sina saker och åka vidare.

Att bo på campus har fungerat bra. Det är billigt och man har det man behöver. Den största nackdelen enligt mej är att man inte har något eget kylskåp. Det finns nämligen osttjuvar här...

Campus ligger i Sainte-Clotilde, ca 20 minuters bussresa från Saint-Denis centrum. Bussförbindelserna är bra, men tyvärr slutar de gå runt klockan åtta på kvällen. Det är ändå lite väl tidigt tycker jag.

Le Maloya

Ikväll ska jag på en utomhuskonsert med Danyél Waro, det mesta kända namnet inom musikgenren Maloya här på la Réunion.

Det finns två traditionella musikgenrer här: maloya och sega. Maloya sägs ha uppstått ur Sega, som också finns på t.ex. Mauritius och Seychellerna. Båda genrerna härstammar från slavarnas sånger. Sångerna sjungs på kreol såklart - förr var det ett sätt att håna slavägarna, vars språk var franska.

Lockande marknader

För en tid sedan publicerade min vän Ana foton från en marknad i Wien, och jag kommenterade då att det finns något oerhört lockande med marknader. Speciellt här är marknaderna en spännande blandning av sprakande färger, behagliga dofter och starka odörer, högljudda rop av handelsmän som skriker ut sina erbjudanden, småpratande kunder, bilar som tutar, höns som kacklar...

Färgglada korgar som "alla" här använder när de handlar.

Här köper man exotiska blommor för en spottstyver.

Den stora marknaden i Chaudron är speciellt bra här. Den ordnas onsdag och söndag förmiddag varje vecka och man kan nästan hitta allt där.

L'ananas Victoria - Réunions egen söta ananas.

Zatte.

Namnet på frukten zatte är kreolskt och den har faktiskt inget riktigt namn på franska. Fruktens yta är lite gryniga, som om den bestod av en mängd små kullar. För att äta den bryter man isär den. Varje "kulle" motsvaras av en liten geggig klyfta med vitt fruktkött och en mörkbrun kärna, som man såklart ska spotta ut. Smaken är ganska mild, men lite syrlig.

 

Le piment vert.

Jag har redan tidigare nämnt att man äter mycket piment här. De finns i flera olika former och färger: röda, orangea och gröna, långsmala som på bilden eller som minipaprikor. Pimenten används för att krydda mat. Det finns också speciella bonbons de piment, som är lite smuliga friterade småkex med stark smak.

Le goyave.

Le goyavier.

Goyavier  paminner lite om körsbär, fast känns mer som en citrusfrukt. Goyave smakar annorlunda, kan inte riktigt beskriva den. Jag tror den finns i Finland också.

Les samoussas.

Till fest och vardag bjuder man ofta på samoussas här. De härstammar från Indien och består av friterade små knyten med fyllning av t.ex. kyckling, räkor eller ost. Man kan få dem med eller utan piment.

Bark med olika egenskaper - vissa är bra för att sänka kolesterolvärdena, andra mot huvudvärk...

På marknaden kan man också köpa traditionella örter eller barkbitar för att bota sin krämpor. De lär ska vara bra för magont, kolesterolvärdet, blodcirkulationen etc. Bitarna sätts i kokande vatten, som får dra i sej lite av barken före man ska dricka vattnet. Råversionen av hälsote med andra ord.

Le Tamarin.

Utseendet på tamarinen lurar en lite, det är faktiskt godare än det ser ut. Min första tanke när jag smakade tamarin var att det är lite som ärtskidor, fast surare. Man bryter av dem på mitten och tuggar pa det gröna innanmätet. Skalet kan man också äta. Réunionnaiserna brukar också doppa dem i salt för att förstärka smaken. Det är förresten också en sak man lär ska göra med gröna mangon, även om jag aldrig provat det. Tamarin kan också användas i rougail eller i rhum arrangé.

På marknaden kan man också köpa en kokosnöt, dricka mjölken och be försäljerskan hacka upp resten så att man får ut kokosen. Pas mal!

Behöver man en kyckling, anka eller kanin (till middag) ordnas det också lätt!

Vandring vid vulkanerna

Lyckliga jag vann en tävling och fick Mister Finland på besök för några veckor för en tid sen. Till en Mister Finlands uppgift hör ju att hålla sej i form och det är ju som vi alla vet ett kontinuerligt arbete. Vi tillbringade därför de flesta helger med att bestiga berg.

Vulkanerna, den aktiva Piton de la Fournaise och den till synes utslocknade Piton des Neiges, var kanske vad vi kan kalla huvudmålen.

Piton de la Fournaise var först ut. En rätt lugn vandring på ca 4½ timmar från vår gîte, övernattningsstället, och tillbaka. Vi såg... lavasten. Och lite mer lava...sten. Och en rykande kraterbotten när vi kom upp på toppen. Det senaste utbrottet var 2010, och det var rätt fascinerande hur man kunde se skillnaden mellan olika utbrott på färg och form på stenarna. Vädret visade sej från sin bästa sida och vi kunde se ända till toppen på föremålet för nästa vandring, vilken ändå är en bra bit bort.

Plaine des Sables - månlandskap på väg mot la Fournaise.

Piton de la Fournaise nedifrån.

Vy mot öster ungefär halvvägs upp.

På toppen.

Kratern av Piton de la Fournaise. Senaste utbrott: 2010.

Vissa åkte rutschkana ner...

Den lite tuffare bergsbestigningen gick upp till Öns högsta topp, Piton des Neiges. Först 2½ timme uppåt på välskötta, men branta stigar. Mjölksyra i benen. Där, utanför följande gîte, slog vi upp vårt lånade tält för att sova en natt i regn och rusk. Klockan 04.00 steg vi upp och en halv timme senare var vi och ett lämmeltåg på väg uppför den sista delen av stigen, för att se toppen i soluppgången. Efter ca 1½ timme efter vandring i pannlampans sken var vi framme. På toppen var det jättekallt och fast vi hade både jackor, byxor och en sovsäck som skydd frös vi rejält. Vädret var inte lika gynnsamt som när vi vandrade upp till Piton de la Fournaise, och vi såg därför inte den panoramavy över hela ön man i molnfritt väder kan se. Förutom en fin soluppgång över molnen såg vi också en vy över Cilaos-cirkeln och övergången från Cilaos-cirkeln till Mafate-cirklen. Och vi såg havet... Vandringen ned gick riktigt bra, även om vaderna gjorde mej påmind om helgens ansträngningar flera dagar efteråt.

Mellan 20 och 30 personer startade från stugan mitt i natten!

Soluppgången!

Cilaos när det höll på att ljusna.

Det var fullt med folk på toppen kl. 06.00.

Blickar ut över Cilaos.

På vägen ner från Piton des Neiges.

Mellan toppen och stugan, uppe på krönet av cirkeln.

Överexponerad bild av Cilaos. 

 

Vårt hurtbulleskap står sej ändå inte i jämförelse med de som tränar inför loppet la diagonale des fous. Den vandringen  på ca 160 km kräver att deltagarna springer från det ena hörnet av ön till det andra och i princip upp- och nedför alla cirklar. Den snabbaste brukar göra det på knappt ett dygn. Tävlingen gör helt klart skäl för sitt namn, vilket kan översättas till ungefär "galningarnas diagonal".  

When in Rom(e)...

På la Réunion odlas det traditionellt mycket sockerrör. Förutom att man får socker av dem får man också...

ROM!

Réunionnaiserna älskar sin rom. Framförallt älskar de att göra egen smaksatt rom, rhum arrangé, genom att blanda i diverse frukter och kryddor. Det är också en sak man gör i Madagaskar. Man kan göra rhum arrangé med ananas, mango, litchi, goyavier, vanilj, kokos, tamarin, sapotille och många andra saker.

På samma sätt som i Finland för den stora alkoholkonsumtionen förstås också med sej negativa saker. En stor del av de brott som begås sker under alkoholpåverkan eller under påverkan av andra substanser. Ofta händer det att man får läsa om hur en fest mellan vänner slutat olyckligt. Uteliggarnas antal här upplever jag inte som speciellt stort, men det är ändå rätt vanligt att man ser påverkade personer ragla fram längs gatan vilken tid som helst på dygnet.

Måtta med allt. I ett köksskåp hemma finns det nu två flaskor rom som suger i sej fruktsmak och väntar på att bli färdiga. Den ena innehåller mango, passionsfrukt och vanilj, den andra goyavier. Ni får komma och smaka senare i år om ni vill.