I går deltog jag i mitt livs första 10 km-lopp. Ja, i mitt livs första lopp kan man nästan säga. Lågstadiestafetter räknas väl inte.
Jag och Reetta tog oss till Bern redan på lördag för att vara i toppskick när startskottet till Frauenlauf skulle gå på söndag morgon. Allt gick bra, knäna höll hela vägen och jag kom i mål endast 2 minuter senare än önskat.
Fick en inblick i Thermopojkens värld och börjar lite förstå hans förtjusning över massiva löpevenemang. Det är en mäktig känsla att springa i en stor klunga med människor och bara känna hur man liksom flyter med. Ännu härligare är det att känna att man orkar öka farten ännu efter 8 km och att det går hur lätt som helst att springa förbi flera stycken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar