Bakslag

Efter lugnet kommer stormen, efter sol kommer regn, efter en bekymmersfri tid kommer det alltid något som skakar om en och sätter en på plats igen.

För mej hände det nu i midsommarhelgen.

Vi hade haft picknick med några andra praktikanter och ville som grädden på moset ta ett kvällsdopp vid stranden. Jag trodde att 2 personer som vaktade väskorna skulle vara tillräckligt, men icke. På något sätt lyckade någon skum liten typ få med sej min väska utan att någon märkte det. I den fanns i princip allt: telefon, hemnycklar, kamera, glasögon, plånbok, kläder, bussbiljetter... you name it.

Tur i oturen var ändå att jag samma dag köpt en ny klänning, som jag hade i en annan påse. Utan den hade jag varit tvungen att gå till polisstationen i bara bikini och handduk!

Upplevelsen var ändå inte enbart negativ. Vilma och Reetta (de andra finska praktikanterna) visade sej vara guld värda, och både VISA-kort och jobbtelefon blev spärrade inom några få minuter. Det enorma stöd jag fick av dem när jag var som mest upprörd är också en av orsakerna till att det idag inte längre känns så jobbigt. Visst, jag blev av med alla mina grejer och det kommer att krävas en del för att få ihopsamlat allt igen. Men det kunde ha varit mycket värre, både jag och mina vänner mår utmärkt. Sist och slutligen är det ändå bara materiella ting. Simturen var dessutom fantastisk, och jag skulle göra om den när som helst. Fast den här gången skulle jag sätta väskan i en plastpåse och simma med den på huvudet!

Tro det eller ej, men bakslaget slutade trots allt inte med det här. Följande dag valde en flygande varelse att tömma sina tarmar på mej och en britt, som i sitt lulliga tillstånd antagligen trodde han kunde flyga, lyckades fimpa en cigarett på min hand. Jag missade nattbussen med några sekunder och fick traska hela vägen hem, vilket tog lika länge som tåget mellan Åbo och Karis.

Bisarrt nog har jag haft en av de roligaste helgerna hittills. Vi har haft 2 superroliga picknickar, simmat, solat och njutit av sommaren. Jag har upplevt lite trista saker, men jag tror att jag lärt känna mina vänner bättre genom dem. De fanns där när jag behövde det, och jag är väldigt tacksam för den saken.

Upplevelser, vare sej de är trevliga eller inte, får en alltid att växa.

Sååå, jag undrar hur mycket man växer när man förlorar 27* saker?



* I polisanmälan har jag listat 27 saker som jag blev av med. Det är antagligen inte allt, men det som jag kommit ihåg hittills.